...

ett hus med många möjligheter och många hörn.. men ser ut som kom och hjälp mig att dö just nu...

lite nostalgi för jag är milt sagt typ uppvuxen i detta huset... känns jätte konstigt att bara se de..

plus att den människan som ägde det var min stora kärlek i min barndom.. hon var och är min hjälte och jag saknar henne så sjukt mycket fortfarande efter alla dessa åren hon inte funnits hos mig... eller mina barn..

blandade känslor på gott och ont...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0